Nej, inte den klassiska träningen där man ligger på tröskelpuls, utan träning som har en jäkla tröskel att ta sig över. Jag tänker på styrketräning.
Jag vill få ett regelbundet inslag av styrketräning i min träning. Problemet är att jag tycker det är krångligt och jag har en ganska stor tröskel till just den typen av träning. Ta CrossFit:en till exempel. Jag älskar den träningen när jag väl är där. Jag älskar det här avskalade, det här okrångliga och jääävligt jobbiga. Men ändå har jag inte satt min fot i boxen på flera månader. Vad hände liksom? Det jag tror hände var att det här enkla som jag uppskattar försvann. Det blev svårt.
Helt plötsligt skulle vi pyssla med pull ups och dips. Övningar som jag inte behärskar ens med hjälp av gummiband. Mitt självförtroende fick sig en rejäl törn. Jag började jämföra mig med de andra. Det är en sak att behärska tekniken men inte kunna lyfta så tungt som de andra. Det skiter jag i. Men när jag inte ens kan utföra en övning rent tekniskt blir jag förbannad. Eller mest ledsen kanske. För helt plötsligt måste jag ha extra mycket hjälp och kanske rent av köra en annan övning eller en specialanpassad variant av övningen. Jag skiljer mig ur mängden. Och ingen människa gillar att sticka ut – på ett negativt sätt. Ingen vill känna sig sämst.
Så nu flyr jag CrossFit. Så jäkla synd. Istället för att bara skita i att jag inte kan utföra vissa övningar och bara ”Just do it” så tänker jag för mycket och oroar mig vilket leder till att jag missar en fantastisk träningsform.
Och nu bör jag ju ta tag i det här annars finns det kanske ingen större mening med det här inlägget.
3 Comments
Hej! Jag känner igen mig EXAKT! Det är typ två månader sen jag var i boxen, men nu tänkte jag att NU JÄKLAR ska jag komma tillbaka. Jag känner som du att det är en hög tröskel att ta sig över, och när jag dessutom gjorde mig illa sist jag var där (körde upp skivstången under hakan i en push press så jag bet mig som faan i tungan) så kändes det inte alls kul.
Men det ligger verkligen i något det du skriver, det är inte till för alla-alla, det är till för alla som är tillräckligt vältränade att klara till och med de skalade övningarna. Det är aldrig kul att vara den som sticker ut genom att vara svagast. Men å andra sidan tycker jag också att boxen är ett av de ställena där jag känner mig minst uttittad på ett negativt sätt, utan alla peppar och hejar på och det tycker jag är skönt.
Så i tisdags gick jag dit igen och nu ska jag försöka gå dit en gång i veckan i alla fall.
Just ja, det leder mig in på nästa grej som gjorde att jag tappade sugen lite. Alla jävlar är där typ varje dag så man känner sig som en ”dålig” medlem om man bara är där en dag i veckan, men nu har jag bestämt mig för att strunta i det och gå ändå. Och nu när jag gick sist så var det faktiskt någon där som var svagare än mig, och då känns det skönt lite sådär i smyg :)
Hahaha fan vad gött att du håller med! Eller ja inte gött att känna sig osäker, men du fattar :) Jag är inte ensam om min upplevelse.
Kan inte vi ses där nån dag så kan vi vara svaga ihop? När tänkte du köra nästa gång?
Tänkte bara säga att det blir ju lite lägre tröskel när man hittat ”sin” variant av övningen, då kör man ju på den, bara. Sen är det aldrig kul att komma sist, men desto grymmare när man hittar nåt man är bra på, eller känner att man gör framsteg…