Snart två veckor har gått sedan kraschen och jag tänker mycket på den. Hur det gick till och hur terrängen egentligen såg ut där i backen. Fredrik var där dagen efter för att hämta min cykel och pratade med lägerledarna och dom visade vart olyckan inträffade. Jag kraschade in i en grushög eller en kulle, så det tog tvärstopp. Hade den inte varit det hade jag förmodligen bara fått några skrapsår då jag fortsatt rulla, men nu blev det så mycket kraft som slogs in i den där grushögen att jag bröt mig.
Jag gör framsteg varje dag, idag kunde jag sätta mig på passagerarsätet i bilen och åka bort till Ikano-huset och köpa två böcker. Sen var jag helt slut i ryggen men jag försöker röra mig så mycket jag kan och komma ut en gång om dagen.
Under den här skadeperioden har jag satsat på att utföra en till Whole30. Det närmaste jag kommer till träning är när jag knäböjer mig ner på toastolen så jag tänker att det är ett perfekt tillfälle nu. Ett projekt är också bra så hjärnan har lite att syssla med. Dag 6 imorgon! Whoop whoop!
2 Comments
Skönt att höra att det går liite framåt. :-)
Kram M
PS. Pratade inte du om att hitta något annat än whole30 i något inlägg…?
:) Tack!
Jo jag gav upp whole30 för att jag inte orkade träna på det. Egentligen var det bara ett pass som sket sig så jag är snabb med att utdöma kanske..
Men nu är jag sängliggandes och kan ta promenader på son höjd så nu är det ett bra tillfälle. Märker att sötsuget inte är lika närvarande när jag tar bort mejerierna :)