Jag skrev för typ två veckor sedan att jag är glad i hågen över att kunna ta i på träning igen. HAHAHA vad jag inte tycker det nu. Jag sprang elljusspåret (2,5 km) med mamma i Ryd idag och det var fan jobbigt från allra första steget. Jag har energin i kroppen, tror jag, men den kommer liksom inte ut för att benen känns som betong. Vi sniglade oss fram i typ 07:50 tempo och jag är uppriktigt förvånad att jag orkade mig runt utan att stanna en enda gång.
Jag skulle springa med Theresa för nån vecka sen och jag kom typ 150 meter, fick mjölksyra i hela kroppen direkt. Så vi gick istället. What’s the wrong?
Jag har inte varit sugen på styrketräning och jag drar mig lite för att träna. Visst gör jag det jag ändå, men det blir inte på samma sätt nu. Jag får tvinga mig iväg över huvud taget och sen att köra ett set till. Grejen är att jag inte förstår varför det blir såhär. Jag känner mig inte särskilt stressad och tillvaron är jag relativt nöjd med.
Är det vårdepression? Det mesta är liksom ”meh”..
4 Comments
Ibland blir det så. Kan vara pollen, kan vara hormonerna, kan vara den allmänna stämningen efter vintern etc. Skönt ändå att du inte känner dig pressad! Ta’t lugnt och satsa på att göra sånt du tycker är kul, oavsett om det är träning eller inte så kommer suget av sig självt sen tror jag!
Är nog övertränad. Ba suck! :S
De där dipparna kommer ibland tyvärr. Jag har ju haft en tokseg period ända sedan november/december, som ÄNTLIGEN (!) börja släppa liiite.
Håll ut och var lite snällare mot dig själv, så kommer de kännas lättare!
Kram M
Tack fina du! <3