Igår stannade jag kvar på CrossFit:en och kollade på nästa pass. Dels för att det var mysigt och burra ner sig i soffan där och dels för att jag är nyfiken på hur starka andra är, för att få lite perspektiv.
Jag har ett knasigt hjärnspöke som tror att jag är svagast av alla. Egentligen spelar det ju ingen roll hur stark eller svag man är, det är hur hårt man kämpar som räknas. Igår fick jag dock bekräftat att man verkligen ÄR bra på olika saker. Jag kanske kör tyngre frontböjar än en del andra tjejer, medan de är grymma på boxhopp (vågar fortfarande mig inte på detta, saknar spänst!).
Så även om jag upplever mig som svag är jag inte svag rakt igenom. Jag blir inspirerad av de andra tjejerna som gör grymma grejjer eftersom jag ser att det är möjligt. Kan de göra boxhopp så kan jag det också! Övning ger färdighet. Jag måste bara ge mig chansen och tiden att öva.
Märker också vad ett längre uppehåll gör för flåset, djeeeeeez louise! Flåset! Här måste tränas!
2 Comments
Jag tror att det (tyvärr) är många som har de där hjärnspökena. Som du säger, det gäller bara att öva, öva, öva!
Har samma hjärnspöken, men försöker få in i min hjärna att crossfit inte handlar om att bli starkare än andra, utan starkare än vad jag var förut.
Hänt massor! på bara 6 månader. Längtar efter de resultat jag kommer få om ett år!
Måste komma in o träna i Linkan med ser jag, nya boxen är ju grym!