GIViktkoll var det verktyg jag använde när jag började äta LCHF för fyra år sedan. Innan det använde jag viktklubb.se men det var ingenting för mig.
Av en slump gick jag in på giviktkoll.se idag och såg att de gjort en rejäl uppfräschning! Snyggt! :) Insidan av sajten är inte så mycket nytt, man har mest ändrat typsnitt och sådär men en välkommen funktion är att man nu kan lägga till egna livsmedel.
GIViktkoll rekommenderar dig att äta mer protein än fett och det kan ha varit en framgångsfaktor för mig. Just nu känner jag för att använda verktyget i några dagar för att se hur det känns.
Jag fortsätter att spinna vidare på tankarna om motstånd och viljestyrka efter att ha läst om David Blaines världsrekord i att hålla andan hos Hjärnfysik. Inlägget gav mig helt andra perspektiv. Väldigt intressant!
David Blaine: How I held my breath for 17 min:
Jag har en teori om varför fler och fler börjar träna och sedan fortsätter att träna. Motionslopp slår deltagarrekord för varje år som går. Allt fler träningsbloggar startas och allt mer träningsglädje sprids.
Kanske är träningsboomen ett resultat av ett för slappt samhälle? Vi lever i ett samhälle där ingen ska behöva ha ont, där inget ska behöva vara jobbigt eller ansträngande. Vi har rulltrappor, hissar, bilar, ergonomiska kontorsstolar, febersänkande mediciner, bedövning vid förlossning och för att inte tala om alla dessa huvudvärkstabletter som knapras till höger och vänster.
Livet är så bekvämt att vi blir uttråkade, och kanske till och med deprimerade. Som motpol till alla bekvämligheter tror jag fler och fler upptäcker hur skönt det är när det får vara tufft ibland? Att få träna upp viljestyrkan och kanske också söka perspektiv. För när man stånkat sig fram i löparspåret så kanske den där jobbiga uppgiften på jobbet inte längre är så jobbig?
Att träna har inte bara med fysisk hälsa att göra. Med på köpet kommer så mycket annat som gör gott för dig som person.
Jag kan ärligt säga att det inte finns så mycket njutning i att sitta och plåga sig en timme på en spinningcykel. Jag går delvis på de passen för att det är bra träning, både fysiskt och mentalt men också för att kroppen (och knoppen!) behöver motstånd och för att det är skönt efteråt.
För mycket bekvämligheter gör mig olycklig. För om allt ska vara så bekvämt blir minsta lilla motstånd till slut outhärdligt. Jag har personliga erfarenheter av det. För några år sedan var jag en person som tog bilen till affären fast det bara tog tio minuter att gå. Jag var en person som tog alla genvägar som fanns för att slippa anstränga mig. Jag trodde då att ett bekvämt liv var ett lyckligt liv.
Sadlade om för spinning efter jobbet. Hade laddat med två bananer ca 1,5 timme innan passet.
Cykeln jag brukar ha var upptagen men den bredvid fick duga. Vi körde igång på hög intensitet nästan direkt men jag höll tillbaka en smula, annars skulle jag aldrig orka. Kör man de långa spinningpassen måste man tänka på att disponera krafterna, medan man på halvtimmespassen och kanske till och med 45 minuterspassen kan köra järnet från start till slut. Det gillar jag.
En bit in i passet fick jag mjölksyra i högerfoten och fick lossa på skosnörena lite. Vi varvade tunga backar (både sittande och stående) med riktigt snabba ryck. Här har jag svårt att få till det, att få benen att spinna riktigt snabbt. Det känns nästan fysiskt omöjligt för mig. Fick hålla igen lite här också då jag fick krampkänningar i vänster vad, men pulsen klättrade ändå.
Under de sista minuterna i det sista blocket var jag riktigt trött. Jag hade totalt kört slut på mig själv. Det var underbart skönt när jag kunde släppa styret, lossa motståndet och pusta ut. Jag tog upp handduken från styret och torkade bort svetten i ansiktet. Sedan höll jag den där, länge. Det blev nästan känslomässigt.
Jag avslutade min kväll på Feelgood med att ro i roddmaskin i fyra minuter. Det tog rejält bak mellan skulderbladen. Undrar om man kan få bra hållning genom att bara köra rodd? Det är fantastiskt kul, och fantastiskt jobbigt.
När jag kom hem vankades The Walking Dead och Twilight-kväll med Fredrik och Elisabeth. Alldeles lagom avrundning på kvällen :)
Ju mer tiden går desto mer med glädje kan jag se tillbaka på Berlin Inline Marathon. Här kan ni läsa mitt långa inlägg om loppet.
En dröm som jag hade, en dröm som jag förverkligade – på en drömtid!
Berlin Inline Marathon var mitt livs andra inlineslopp och jag hade nästan ingenting att jämföra med. Jag visste inte hur banan såg ut (mer än på kartan som fanns på hemsidan) . Skulle det finnas livsfarliga svängar? Och jag visste inte om jag skulle hamna i helt fel startgrupp, missa starten eller inte ens hitta till den. Som tur var var det väldigt lätt att hitta :) Jag visste inte heller om jag skulle palla att åka 4,2 mil. Det var heller inget större problem som tur var. Banan var väldigt flack och asfalten av väldigt bra kvalité för det mesta. Det fanns några spårvagnspassager som kunde vara lite knepiga men annars inga problem med underlaget direkt.
Det största problemet var väl egentligen att akta sig för de som druttade omkull. Det var lite svårt att njuta av omgivningen då jag hela tiden var tvungen att hålla koll på de framför. Om någon skulle åka omkull eller signalera fara. Att de flesta använde sig av olika tecken hjälpte väldigt mycket. Ibland var det så tjockt av åkare att man inte såg hur banan gick och att då folk signalerade höger- eller vänstersväng var väldigt bra.
Benen kändes fräscha och starka hela tiden. Fötterna blev däremot trötta av att inte ha ordentligt stöd runt vristerna då mina vrister är för smala för de skor jag har. Jag fick stanna till en gång vid kilometer 27-28 och dra åt dem så hårt jag kunde och då kändes det genast bra igen. Jag kunde trycka ifrån bra ända in i mål. Kilometer 34 blev den snabbaste på 25,9 km/h vilket egentligen är helt galet!
Jag har i allmänhet svårt att bestämma mig för om jag är hyfsat vältränad eller hyfsat otränad, men av min tid att döma på Berlin Inline Marathon är jag nog hyfsat vältränad. Jag känner mig stolt över den prestationen. Jag tog mig i mål på min drömtid på två timmar och det är hela 20 minuter snabbare än vad jag trodde var rimligt och kom på plats 891 av ca 5000 åkare.
Här ser ni en grym film från årets Berlin Inline Marathon:
Nästa år är det dags igen!
Men då tänker jag satsa på både halvmaran och helmaran i Berlin. Det var så nedrans kul så varför inte? :)
I cykling använder man samma muskler som på inlines så vinterns spinningträning kommer göra underverk!
Att boka in och planera träningspass är ett sätt att verkligen genomföra dem. Att bli varse om träningspassen och att i tankarna redan vara där i träningssalen.
Tänk hur många timmar vi spenderar på saker som inte gör någon skillnad om ett halvår, ett år? Tid vi skulle kunna lägga på träning som ger resultat, både fysiskt och psykiskt :-)
Måndag: Spinning 45 Tisdag: CrossIT och Spinning 30 Onsdag: Spinning 45 Torsdag: Bodybalance Fredag: Spinning 55 Lördag: Vila Söndag: Simma
