Rehab

Stötvågsbehandling del 2

Igår var jag på min 2:a stötvågsbehandling. Naprapaten klämde på benhinnorna för att se om jag hade mindre ont den här gången och markerade sedan med en penna vart det smärtade. Vi körde sedan på samma styrka som sist – den lägsta.

Känner mig helmesig för SÅ ont gör det inte. Smärtan ska ligga på en 8:a på en skala från 1 till 10, men gårdagens smärta går inte upp till mer än 5-6 kanske. Jag vet att det ger bättre resultat ju ondare det gör men här blir jag ”bekväm”. Det är mer läskigt än smärtsamt. På de mest ömma ställena så ilar det till i benet och det tycker jag är skitläskigt. Det påminner mig om elchocker. 3 min per ben blev det iallafall och sen körde han även bak på vadmusklerna eftersom jag brukar vara så stel där. Nästa gång ska jag våga höja styrkan ett snäpp iallafall!

Min naprapat säger att jag den här veckan kan testa att springa 1 km två gånger. En del av min problematik har varit att jag gått ut för hårt nämligen – too much too soon.

Toppform på 10 veckor

Toppform på 10 veckor – vecka 3

Träning:

Måndag: vila
Tisdag: vila
Onsdag: Kettlebells
Torsdag: vila
Fredag: Kettlebells
Lördag: Kettlebells + inlines
Söndag: vila

Vikt: 68,5 (-0,8 kg sedan start)

Jag skrev förra veckan att det är kosten som till 90% utgör resultatet i viktminskning. Det kan jag skriva under på. Jag känner mig tightare och smidigare, något som motiverar mig till hård träning och att fortsätta äta min kost.

Hur har jag ätit?
Jag har först och främst tagit bort alla extra kolhydrater som jag tidigare ätit för att orka träna. Vidare har jag verkligen lyssnat på kroppens signaler. Jag är en mästare på att äta när jag inte är hungrig – även med LCHF. Men nu har jag inte ätit om det inte varit så att jag inte varit hungrig. Sen har det inte spelat någon roll när jag varit det. Har jag varit hungrig klockan 21 på kvällen så har jag ätit något proteinrikt. Jag nojjar mig inte över att kroppen inte ska kunna ta hand om maten under natten, eller att jag inte ska kunna gå ner i vikt av att äta sent på kvällarna. Det är inte där problemet ligger, det ligger i att vi äter fel sorts mat.

De första dagarna har jag varit i kraftig ketos, det smakar metall i munnen. Men sedan igår har jag inte känt av det alls.

Jag har haft många tankar kring socker och hur jag ska hantera det i framtiden när de här 10 veckorna är slut. Jag vill inte hamna i fällan igen, att slappna av och tänka att jag kan svulla för att jag varit så duktig. Mitt förhållande till socker är inte sunt. Jag kan inte äta lagom och jag mår extremt dåligt av att äta gluten och socker. Kanske är det så att det ställer till med tillräckligt med problem för att välja att avstå för alltid? Tråkigt att aldrig kunna unna sig en bulle va? Sure, men jag försöker istället tänka att jag unnar mig en frisk kropp med ett starkt fungerande hormonsystem som inte ballar ur när jag äter socker. Skillnaden efter de här 10 veckorna kommer antagligen att ligga i att jag inte kommer försöka äta mer protein än fett som jag gör idag. Emellanåt kan jag tycka att äta högproteinkost är förbenat tråkigt. Det är torrt!

Förra veckan gjorde jag en fettmätning och även ett test som visar ungefär hur mycket energi jag behöver få i mig för att bara gå runt. Det visade sig att min kropp behöver så lite som 1350 kcal, vilket förklarar varför t.ex. viktklubb inte har fungerat för mig tidigare. Deras lägsta kalorinivå ligger nämligen på 1300 kcal vilket för mig innebär ca 50 kcal underskott per dag. Inte konstigt att jag inte gick ner i vikt! Tokhungrig var jag också eftersom de rekommenderade mig att äta 55E% kolhydrater. Det här var dock nästan fem år sedan.

Jag vet att en del av er reagerat på att jag ätit väldigt lite vissa dagar, och här har vi alltså svaret. Jag behöver inte så mycket mat för att fungera!

Men, nu tänker jag fortsätta såhär i ytterligare 7 veckor!

Utlottning

Vinnaren av LCHF & Träning!

Grattis Mia Gustafsson! Du har vunnit boken LCHF & Träning av Jonas Bergqvist med den här motiveringen:

Varför vill jag vinna Jonas bok? Därför att min kropp och hjärna har varit osamsa de sista 27 åren – sedan jag var 10 år. En ständig kamp för att få ner kilon har fått kämpat mot ett sötsug som tyvärr oftast har vunnit. För att kompensera – ett ibland fullständigt hysterisk träningsschema som aldrig lät mig andas och som naturligtvis inte höll i längden.

Ett försök för 2 år sedan att prova LCHF stöp på att jag inte orkade med träningen. Klarade mig inte utan kolhydrater. Tillbaka på ruta 1. Upp upp upp gick jag.

2011 bestämde jag mig för ändringar. Sa upp mig från ett jobb där jag mådde dåligt och fick ett annat där jag mår bra och bestämde mig då också för att ta tag i mat och träning. I samma vecka som mitt nya liv skulle börja fick min mamma konstaterat obotlig cancer. Men jag bestämde mig för att fortsätta träna och äta bra. Dock på en kalorifattig diet. Efter 8 kilos nergång var jag så hungrig att jag trodde jag skulle stupa. Så jag har nu ätit LCHF i några veckor och tänker aldrig lägga av. Magen mår bättre och jag går ner trots att jag äter mycket mer än förrut.
Men då var det detta med träningen….kan man verkligen träna med LCHF. Vilken nivå skal jag läigga på om jag inte kände att det gick förut kanske boken kan hjälpa mig? Jag hoppas det…

Vinnaren är underrättad via mail.