Efter en utflykt till Stendörrens Naturreservat åkte vi till vår favoritplats – Öna Kulturreservat. Kvällssolen var en av de allra varmaste jag sett och vi var helt ensamma där. Vi satte oss nere vid vattnet bakom några större stenbumlingar. Bullar och saft slank ner. Anledningen till att vi sökte hos hit den här kvällen var för att vi ville visa vår kärlek till varandra lite extra. I höst var det 18 år sedan vi träffades, och 9 maj 2020 förlovade vi oss.
Ju längre jag finns till, desto mer inser jag hur ovanligt det är med människor som Fredrik. Jag har några få i min närhet som jag uppskattar lika mycket som honom. Han som ser mig, som förstår mig utan att jag behöver säga nånting, som aldrig dömt mig eller sagt att jag borde göra si eller så. Jag har alltid fått vara mig själv. Han som med sin känslighet tar in och ger från hjärtat.
Livet
2 Comments
Så himla fint – stort grattis! <3
Tack! :D