Landsväg

Vila från cyklingen

Jag har alltid haft en bra förmåga att kämpa, att ta i. Även om det har varit skitjobbigt har jag bitit ihop och fortsatt och jag har alltid orkat maxa.

Den senaste tiden har jag dock märkt att jag bara cyklar långsammare och långsammare. Min förmåga att ta i finns inte där, jag kan liksom inte trycka upp pulsen när jag är ute. Jag ger upp väldigt lätt och tycker inte att cyklingen varit lika rolig som för en månad sedan. Men jag har gett mig ut ändå, för att uppleva vacker natur och jag vill ju komma i bättre form och då måste jag ju träna.

Det här blev extra tydligt för mig när jag skulle ut och ta Kolbyttemon-rundan på ca 25 km, ett snabbt kort pass för en gångs skull var tanken. Men när jag kom 5 km stannade jag och rullade in på en grusväg och satte mig på en bänk. Jag bara orkade inte. Hade ingen lust. Jag gick runt med cykeln och tittade på naturen en stund, sedan vände jag tillbaka. Jag cyklade hem.

Jag började fundera på vad det här kan bero på. Rent fysiologiskt så borde jag kunna cykla snabbare nu än för en månad sedan, men jag har istället blivit långsammare. Jag har tidigare bara tänkt att det är något tillfälligt och att mer träning skulle råda bot på det. Men nu känns det som att det är något jag borde ta på allvar.

Så, nu får det bli vila från cyklingen ett tag. Det svider, för jag älskar ju att cykla, men det här funkar inte. Jag vill återfå motivationen, glädjen och förmågan att ta i och prestera.

IMG_00662

Previous Post Next Post

You Might Also Like

7 Comments

  • Reply John 24 juni, 2013 at 16:01

    Har upplevt exakt samma känsla ett antal gånger. Älskar verkligen att cykla i olika former men ibland vill det sig inte. Frånvaron av lust. Som tur är brukar den återvända.

    Håll ut! :-)

  • Reply Linda 24 juni, 2013 at 16:48

    Bra att du lyssnar på kroppen! För mig blir det precis sådär när det kommer för mycket prestation in i bilden. Jag har precis börjat tycka om att springa igen efter Vårruset för dryga tre veckor sedan. Loppet gick uselt pga att huvudet inte var med och gigantiska skavsår dök upp och sen tappade jag liksom lusten. Men nu så börjar den komma tillbaka. Den gör ju oftast det.

  • Reply Elisabeth 24 juni, 2013 at 18:17

    Trist att det tar emot så mycket. Kanske det är kroppen som fortfarande håller på att ställa om sig efter att du slutat med din medicinering. Kanske ta en koll med sjukvården, kan ju vara några värden som är ur balans.

    Styrke kramis!

  • Reply Frida A 24 juni, 2013 at 19:15

    Bra att du lyssnar på din kropp!

  • Reply Emma B. 25 juni, 2013 at 22:32

    Det låter lite som överträning? Bra att du verkligen lyssnar på kroppen! Lite vila så ska du se att du är tillbaka på banan igen! Ibland sladdar man ju ur och det tar ett tag att hitta tillbaka igen. :) Sköt om dig!

  • Reply Akka76 (Ysta) 26 juni, 2013 at 20:30

    Sköldkörteln..?

  • Reply Tidhets. Stop it! 6 oktober, 2013 at 23:41

    […] själv genom att hela tiden vilja ta mig längre och snabbare. Det kan ha varit därför som jag körde sönder mig på landsvägscykling. Jag ville hela tiden prestera och jag cyklade så ofta jag kunde. Gick det lite långsammare än […]

  • Lämna ett svar till John Cancel Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.