Äggdeff

Äggdeff dag 4

Antal ätna ägg: 2 st

Känsla: Ve och fasa! Öppnade äggkartongen imorse och upptäckte att jag bara hade två ägg kvar. Jag fick helt enkelt komplettera min frukost med en bit brie och en klick majonnäs. Resten av dagen har jag inte varit sugen på ägg så vi har ätit tacogratäng som kan vara bland det godaste jag vet. Och eftersom vi gör vår egna krydda innehåller den inget socker eller andra konstiga grejjer. Mirelle kom förbi en sväng och vi tre åt middag ihop.

Den här äggdeffen borde snart byta namn till något annat med tanke på att jag inte äter så många ägg som jag tänkt. Men jag är i ketos och mår jättebra.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

7 Comments

  • Reply Emma 9 oktober, 2011 at 20:16

    Hej! Jag heter Emma och ville bara berätta en grej. Jag har bantat samtidigt med dig och började på 76 kg och idag nådde jag mitt mål som var att gå ner 12 kg. Jag väger alltså 64 kg nu och är lika smal som när jag var 17 år. Vilken LYCKA!!!! Det går inte att beskriva :) Är jättesugen på att få höra hur det går för dig eftersom jag haft dig som kompis när jag bantat.. gått in och kollat hur det går för dig osv. Vi har legat ganska på samma vikt hela tiden. Det har känts bra att få läsa det du skriver, ibland hur du ätit godis fast du inte ska, precis som mig. När du gått ner ett kilo, precis som mig. Hur mkt har du kvar tills du nått ditt mål? Skulle vara jättekul att höra, har inte sett att du skrivit så mkt om det på länge.

    • Reply Dessi 9 oktober, 2011 at 20:21

      Hej Emma! :) Stort grattis till din viktminskning!

      Jag pendlar i vikt, +/- 4 kg. Låter aldrig vikten rusa iväg utan vet vart gränsen går. Jag har märkt att det är svårt att sätta ett viktmål eftersom det förändras hela tiden, men jag skulle vilja komma ner till 60 kg först och sen 55 kg. Till mitt första delmål på 60 kg är det 8 kg kvar.

      Anledningen till att jag inte skriver så mycket om tankarna kring vikten och sådär är att jag inte känner att jag har så mycket tankar kring den som jag hade förut :)

  • Reply Sofie RW 9 oktober, 2011 at 20:52

    Får man fråga efter recept på tacogratängen? (eller förresten, det finns säkert här i bloggen så jag kan leta upp det själv). Vi har beställt tacokrydda från lchf butiken och den innehåller bara kryddor; inget salt och inget skräp. Rekommenderas också.

  • Reply Emma 9 oktober, 2011 at 21:01

    Jag förstå precis vad du menar. Man har ju en annan syn på målet första dagen man står där och ska ner i vikt och när man redan kommit en bra bit på vägen.
    Hur mkt ungefär brukar du gå ner på en månad? För mig har det pendlat jättemycket. Har kunnat gå ner ett kilo på en vecka ibland, ibland ett kilo på tre månader osv. Jag har hört om folk som gått ner ett halvt kilo i veckan och verkligen hållit det hela vägen fram till målet. För mig funkar inte det alls. Ibland har jag låtit vikten medvetet stå still just pga att jag inte orkat äta nyttigt ett tag :) Eller egentligen hade jag tydligen två frågar. Den andra är: Vad gör du om du är någonstans och blir bjuden på något du inte vill äta. Säg att det är en kanelbulle. Tackar du bestämt nej eller tar du en liten bit? Jag har haft det problemet att jag sagt som det är att jag bantar och inte äter bullar just pga att jag vet att om jag tar en så tar jag fyra eller fem. Och att för mig funkar bara det att inte äta alls. Det har bara lett till att folk sagt typ ”Jamen då du har du ju ätstörningar om du inte kan äta en lite ofarlig bulle” eller ”du måste ju lära dig att leva och inte bara tänka på bantingen hela tiden”. Jag vet ju själv att jag om jag tar bullen så kan jag inte sluta och att det kanske slutar med att jag går och köper en påse godis när jag ska hem och sedan blir det godis fyra eller fem dagar i sträck. Och sedan står vågen på plus några veckor. Och det påverkar ju naturligtvis mitt självförtroende och mitt engagemang. Så vad gör du för att krångla dig ur såna situationer när man hur man än gör blir tvungen att förklara ihjäl sig (känns det som ibland)?

    • Reply Dessi 9 oktober, 2011 at 21:58

      Det är jättebra frågor du kommer med :) För mig är detta med att bli bortbjuden inte alls självklart. Ibland klarar jag av att ta en bulle, men oftast leder det till ett ökat sötsug och det kan sätta igång en rad ”efterskalv” i form av fortsatt dåligt ätande den dagen. Dessa efterskalv är ingenting som de som bjuder på fika märker av, det sitter ju hos mig. Så självklart kommer det finnas de som trugar och inte anser att det är så farligt att äta en bulle.

      Jag är mästaren på att ursäkta mig själv och mina val och kommer på mig själv med att förklara mig när folk inte ens bett om en förklaring. Det har jag försökt att sluta med. Man måste inte förklara sig hela tiden :) Ett ”nej tack” är väldigt laddat hos många, men jag tror man måste inse att man inte behöver förklara sig för någon. För personer som inte tolererar ett ”nej tack” har mer problem än vad du och jag har. Men det krävs mod att stå på sig och sluta förklara sig. Däremot är jag övertygad om att när du väl slutat förklara dig en gång, så kommer det kännas mycket bättre. De där personerna som trugar kanske till slut fattar vinken (om du är konsekvent) och slutar tjata :)

      Det är ingen lätt fråga som sagt. Men jag tror nyckeln sitter lite i att vara bestämd och konsekvent. Folk blir förvirrade när man ena veckan tackar nej till bulle och andra veckan äter typ tre. Så med konsekvent beteende, andras förståelse och lite envishet kommer man långt med :)

      • Reply irene 11 oktober, 2011 at 09:29

        Efterskalv, det var rätta ordet!
        Just då spelar den där lilla tårtbiten ingen roll, men sen efteråt…

  • Reply Martina 9 oktober, 2011 at 22:03

    Den här äggdeffen är grym!

  • Lämna ett svar till Dessi Cancel Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.