Påsk firas inte som någon större högtid hos oss. Men vi ordnade ändå ett litet påskbord med lammköttbullar, ägghalvor, sill, grönkål, potatis och grönsallad. Pappa kom hit och åt med oss. Sen har jag tagit med Roxie till elljusspåret i Malmslätt och lunkat ömsom gått i snöslasket. Det ligger kvar då solen inte riktigt kommer åt. Som att springa i slush! Blev glad när jag såg flera blåsippor.
Efter vi sprungit klart varvet tränade jag lite i utegymmet, och så lade vi oss på en torr gräsyta vid fotbollsplanen och solade. Kände mig otroligt tacksam för den stunden tillsammans med Roxie medan solen värmde skönt (vi har 11-12 grader i Linköping idag). Att livet kan vara såhär lugnt och stressfritt.
Vintern går i en rask takt. Har knappt hunnit vara uttråkad under de här trista månaderna. Jag har blivit tvingad till ett lugnare leverne. Kroppen sparkar bakut om jag lever som jag brukar, det går inte att träna hårt och absolut inte varje dag. Kroppen blir utmattad och jag kämpar med att finna mig i det. Jag måste finna mig i det tills jag förstår helt vad det är som är fel. Jag provar och utvärderar. Just nu är jag inne på att jag har oxidativ stress och/eller högt kortisol i min kropp. Det påverkar hela mig och framförallt min ork. Det är frustrerande att vara en tränande person som knappt kan träna.
Hur som helst så orkar jag promenera och det gör jag mycket. Vi har Roxie ett par dagar varje vecka nu och då är det rastning och promenader 3-4 ggr per dag. Men veckan började med att vi hade snö och solen sken från en klarblå himmel. Gissa om jag tog ut min mtb för att rasta den och mig själv? Det var underbart! Sen fick jag totalvila i två dagar, men det var värt det. Jag är helt klart en solskenscyklist!
Senare i veckan åkte vi till Olstorp motionscentrum i Ljungsbro och gick ett av spåren där. Vi tog avstickare på lite roligare mer slingriga stigar med stenhällar och rötter. Min favorit både till fots och på mtb. Även då sken solen! Vi har haft flera dagars sol i Linköping och jag suger åt mig. Jag vet att det är långt kvar till våren än..
Från måndagens långcykling. 20 km på stigar och grusvägar i riktigt pangväder!
Rosa Spåret är ett uppskattat nytillskott bland mtb-spåren i Linköping. Totalt är det 30 km långt, men man kan ta några snuttar här och var och skapa sin egen rutt.
Här hade ett par andra cyklat precis innan mig, men på stora delar var jag först för dagen på den nyfallna snön.
Vid ett tillfälle passerar man den här lilla bäcken. Det porlar så fint och ser ni de små avtrycken av ett djur där uppe?
Tinnerö Gård. En pampig byggnad inne i naturreservatet Tinnerö eklandskap.
Här är det verkligen kontraster i väder. Det är bara fem dagar mellan vintercyklingen och den torra skogspromenaden..
Roxie är en så fin hund att jag spricker! Nu har vi känt varann i 1,5 år och i maj fyller hon 10 år.
Den här bilden blev så drömmig! Älskar ljuset, hur stigen slingrar sig upp mellan träden och den gröna mossan.
Aj aj vad trist det är att blogga när inget roligt händer. En grej som hänt är att jag ändrat hårfärg. Det känns just nu inte hållbart att bleka utväxten var 6:e vecka. Dels är det dyrt, och dels har jag börjat tänka mer kring hur jag kan avgifta min närmiljö. Hårfärg med ammoniak som ligger mot hårbotten kan ju inte vara bra!
Så jag gick till min vanliga frisör och kollade om hon hade ekologisk ammoniakfri hårfärg och det hade hon. Och när färgen är ammoniakfri går det tydligen inte att få håret särskilt ljust, så nu är jag typ mörkblond istället för vithårig. Det här liknar mer min naturliga hårfärg som är cendré på vintern och blond på sommaren.
Trivs ganska bra i färgen, märks att håret mår bättre och inte blev slitet av färgningen den här gången. Fint så.
När jag var barn så tyckte jag det var jättekul att åka till husvagnsåterförsäljare och kika in i alla husvagnar tillsammans med min farfar. Antagligen var det känslan av att gå på upptäcksfärd och kika på ”vuxenkojor” som lockade. Faktum är att jag fortfarande tycker det är kul, men nu är det mer husbilar som lockar. Perfekt då att det fanns lite av varje på husvagns- och husbilsmässan på Elmia i Jönköping.
Det var särskilt en lite smalare mer kompakt husbil från märket Chausson som var intressant. Vi har tittat på campervans och husbilar, och det finns för- och nackdelar med båda. Modellen Sport Line från Chausson här hade dock ett rejält garage att ha våra cyklar i när vi är ute och åker, men den var samtidigt nästan lika smal som en van vilket gör den mer lättkörd och lättparkerad. Det tilltalade mig!
Över lag uppskattade jag mässan, och jag tror Fredrik blev positivt överraskad att det inte var så mycket folk. Crowds är ju inte vår grej.. Jag gillade att kunna gå runt och se och jämföra så många husbilar och husvagnar på en och samma gång. Sen hade jag nog önskat att mässan visade på lite mer kreativitet och mer innovativa lösningar, men kanske att den nordiska marknaden inte är riktigt redo än.
Efter ett par timmar på mässan åkte vi in till stan och åt vegansk falafelsallad inne på Oas. Ett jättetrevligt litet ställe med fin inredning. Var ganska hungrig efter att ha fastat närmare 19 timmar.
Mätta och glada tog vi oss till Torpa där Olivia och Johan numera bor. Det är paret som är husse och matte till lilla Chili som vi brukade vara hundvakt åt då och då. Nu har de flyttat från Linköping till Jönköping, och vi ville hälsa på dem. Har verkligen saknat Chili då hon är så tillgiven och närhetstörstande. Det är bland det mysigaste jag vet att ha en liten hund i knät. De bjöd på jättegod fika och så satt vi och pratade och klämde på Chili i flera timmar.
Nu är jag hemma efter en heldag i Jönköping och känner mig glad för den här dagen.
Sport Line från Chausson
Garaget hos Sport Line från Chausson. Det är ovanligt att hitta en husbil som nästan är lika kompakt som en van som har ett så här stort garage. Stort plus!
Jag saknade lite kreativa och annorlunda på mässan, men dessa husvagnar tyckte jag var riktigt fina! Men priset var saftigt – 1,2 miljoner för den stora.
Äntligen har jag fått se hur ett taktält ser ut inuti!
Imponerande kylskåp!
VW’s olika modeller av California. Fina men dyra!
Oas inne i Jönköping – ett vegansk café som serverar lättare lunch
Falafelsallad – grymt gott!
Hemma hos Olivia, Johan och Chili
Hon fick en present av oss – en burk makrill som är hennes favoritmat
Tack för att du läste! Hoppas du får en fin vecka.
Förra sommaren, i juli närmare bestämt, såg jag en annonsering i en lokal Facebook-grupp där privatpersoner söker hundvakt. Jag såg en bild på en då 8-årig schäferblandning och en tjej som sökte hjälp då hon nyligen flyttat hit till Linköping och behövde hjälp med rastning vid ett tillfälle. Ingen hade ännu svarat på annonsen, och jag såg i kalendern att jag var ledig det datumet så jag skrev ett svar att jag kunde hjälpa till.
Dagen innan rastningen gick vi ut ihop på en gemensam promenad så att Roxie skulle få vänja sig vid mig. Jag tror Fredrik också var med. När vi plingade på dörren så hörde vi ett ganska högt skällande. Roxie är en utmärkt vakthund. Hon var skeptisk vid oss vid en början, men mest brydde hon sig inte så mycket.
Efter rastningen så erbjöd jag mig att hjälpa till vid fler tillfällen, och vi tog hand om henne ett par gånger i veckan. Vi blev så fästa vid Roxie så vi frågade om vi fick ha henne även vid andra tillfällen och det fick vi!
Nu har det snart gått ett år sedan vi träffade henne för första gången och det är sällan jag träffat en så avslappnad och enkel hund. Hon bryr sig inte nämntvärt om andra hundar, hon är avslappnad inomhus, hon älskar äventyr i skogen men även lugna promenader går an. Hon är en hund som vill vara med och anpassar sig efter vad dagen har att erbjuda. Som vi håller av henne!
Vet ni att vi haft 15 grader varmt i Linköping idag? Så skönt! Och jag har spenderat min arbetsdag i sommarstugeområdet Kaggebo utanför Valdemarsvik. Tre sommarhus fotograferade jag där. Var hemma i stan igen till kl 16 och då tog vi en promenad med Chili som vi är hundvakt åt i ett par dagar.
Vi åkte till Fröberget och njöt av de sista solstrålarna. Såg några snöklockor vid torpet uppe på kullen intill parkeringen och blev glad. Hemmavid såg jag knopparna till en knippe med vårlök titta fram ur gräset. Åh! Nu är det vår hörrni! Vet ni hur mycket jag längtat? Det innebär härliga vandringar, massor av cykling och besök på gårdscaféer. Det jag håller så kärt här i livet.
På tal om cykling så kunde vi igår cykla på Vallabanan efter arbetstid innan det blev mörkt. Jag, Katja, Emma och Sofia körde på utvalda mestadels torra delar av banan men också några avstickare. Också då var det varmt!
